Poly by proxy #13: Anpassningsfällan

Det allra svåraste för mig har varit att inte gå i anpassningsfällan. Så svårt faktiskt att jag misslyckats fullständigt för det mesta. Som monogam i en polyamorös relation är det oerhört lätt att tänka att det man känner och önskar är fel om det inte stämmer överens med vad ens polyamorösa partner känner och önskar. Eftersom en gått in i ett polyamoröst förhållande så är det lätt att tro att en inte har rätt till att ha känslor och behov som inte passar in i den mallen (eller i den föreställning om mallen som finns i ens huvud). Det är det här som har gjort mig allra mest olycklig.

Poly by proxy #12: Mina bästa råd

Kommunicera. Prata om vad ni behöver av varandra för att relationen ska fungera. Prata om vad ni är villiga att kompromissa med. För ni kommer att behöva kompromissa, det är oifrånkomligt. Ni har fundamentalt olika utgångspunkter och behöver olika saker.

Ni kommer antagligen att ha svårt att förstå alla varandras behov. Döm inte! Att du inte förstår något din partner behöver betyder inte att det går att bortse ifrån eller att det är själviskt eller dumt. Respektera att ni är olika.

Vikten och lyckan

Det är så tröttsamt med folk som Katrine Zytomierska (och nej, jag bryr mig inte ett dugg om hur det stavas), som ägnar sig åt systematisk fat shaming. Det är så tröttsamt att jag nästan inte skrev det här inlägget. Men en sak hon sa vill jag ändå ta upp. Hon sa "Jag tror inte på att någon som är överviktig kan vara lycklig". För mig är det uttalandet så oändligt idiotiskt.

Öppet brev till allmännyttan

Hej allmännyttiga bostadsbolag i Göteborg och annorstädes, samt lagstiftande politiker.

Jag har två frågor jag vill ställa till er.

Poly by proxy #11: Rättvisans förbannelse

Ibland ser man klarast på natten och i natt har jag bestämt mig. Det räcker nu. Hittills har jag gått med på massor av saker som egentligen inte fungerar för mig. För att det ska fungera för D så hon inte dumpar J, för att det inte känts som om jag haft något val, men framförallt för att det sett rättvist ut på pappret. I slutändan känns det inte alls särskilt rättvist. Så rättvisan kan kyssa mitt feta arsle.

Poly by proxy #10: Semester

Semester, ett ord fullt med positiva konnotationer. I år har det mest inneburit oro och ångest för mig. För det första är jag generellt inget fan av att spendera längre perioder ifrån min partner och när relationen redan är skakig blir det ju inte bättre. För det andra har det inneburit en massa jobbig förhandling.

Min debut i RFs talarstol

Idag visade SD sitt rätta ansikte i regionfullmäktige.

Ungefär så här sa jag som svar på att Matz Dovstrand (sd) skyllde oroligheterna i förorten på mångkulturen (eller "att de som bor där inte anpassar sig till svensk kultur).

Ode till en liten grön klet som heter Tobias

Tobias Billström, förste vice talman i riksdagen, tycker att människor som får asyl i Sverige ska vara tacksamma. För att Sverige finns, för att Sverige tar emot dem, för att de får vara här och slipper vara där.

Skinny shaming ≠ fat shaming

Nej. ”Skinny shaming” och ”Fat shaming” är inte likvärdiga företeelser.

Nej. Smala är inte lika utsatta som tjocka.

Avdelning normer: barnnormen

"Barn är ändå meningen med livet!"

Jag sitter på ett administratörsmöte på jobbet och det är en av mina kollegor som yttrar denna "visdom". Alla håller med. Utom jag, men jag säger inget.

Som kvinna möts man ständigt av denna barnnorm. Kvinnor förväntas vilja ha barn. Att inte vilja ha barn ses som suspekt. Kanske är hon emotionellt handikappad på något sätt?

Poly by proxy #9: Man kan inte styra hur man känner

Jag hade en föreställning om att jag skulle kunna förändra mitt sätt att se på relationer tillräckligt mycket för att kunna fungera som en välanpassad poly. Att jag skulle kunna umgås avslappnat (nåja) med min partners andra partners utan att känna mig hotad eller osäker. Det var innan höstens lilla kraschlandning. Snacka om reality check...

Fast det kunde mycket väl ha gått, om saker och ting hade utvecklat sig annorlunda. Det känns dock ganska meningslöst att sitta här och slösa er och min tid på om och kanske. Nu är det som det är.

Jag är alltså monogam i en relation med en polyamorös man, som har en andra relation med ännu en monogam kvinna. Redan innan det blev seriöst mellan dem sa jag till honom upprepade gånger att en relation med en monogam kvinna till kommer inte att fungera för mig. Och vet ni vad? Det fungerar inte för mig. Inte särskilt bra i alla fall.