Poly by proxy #10: Semester

Semester, ett ord fullt med positiva konnotationer. I år har det mest inneburit oro och ångest för mig. För det första är jag generellt inget fan av att spendera längre perioder ifrån min partner och när relationen redan är skakig blir det ju inte bättre. För det andra har det inneburit en massa jobbig förhandling.

Från början hade jag sagt att jag inte ville att vi skulle ha längre perioder än fyra dagar. Sedan kom ett förslag från "andra sidan" som innebar tio dagars frånvaro som mest för mig. Till att börja med fick jag ångest av bara tanken, men efter viss bearbetning gick jag med på det på villkor att vi bytte två dagar mot två dagar i skarven mellan hennes och min period. Det villkoret försvann tyvärr i en resebokning då min käre partner saknar episodminne och inte mindes att det var just ett villkor...

Nu har perioden pga andra omständigheter ändå kortats till sju dagar och just nu är jag i full gång med att ta mig igenom dem. Så vad är problemet? Jo, så här är det. Varje gång jag tvingas gå med på något som inte känns bra för mig så växer mina tvivel kring den här relationen. Varje gång ifrågasätter jag om jag verkligen kan fortsätta leva i en relation som orsakar mig så mycket ångest och där mina behov och önskemål ges så lite utrymme. Framförallt det sista, framförallt just nu. Hon vann kampen om semesterplaneringen och om veckoschemat. För att vara ärlig så känner jag mig inte direkt prioriterad för tillfället.

Det som håller mig kvar är relationen till min partner, men när han inte är i närheten och kan påminna mig om det växer tvivlen till stora ångestmoln som en lätt kan drunkna i.

De första 3-4 dagarna tillbringar jag hos en vän i Uppsala. Det hjälper lite,men imorgon är det dags att åka hem. Då blir jag ensam med mina tankar i tre dagar. Vi får se hur det går...