När jag ganska nyss flyttat till Göteborg, för snart 15 år sedan, arbetade jag med att paketera direktreklam. Där träffade jag två tjejer som just tagit studenten från Angereds gymnasium. De berättade att de kontaktat nattklubben Valand för att ha sin studentbal där. Nattklubben var positiv tills de berättade att de var från Angered. Då var de inte längre välkomna.
Närmare i tiden beslutade Gothia Cup att i år välja bort att inkvartera besökande lag på Sjumilaskolan i Biskopsgården. Skälet som angavs var skottlossningarna som skett i stadsdelen. Biskopsgården målas upp som en krigszon av media och ger intryck av att det är farligare i Biskopsgården än i andra stadsdelar. Personligen är jag räddare för att bli påkörd av en spårvagn i Brunnsparken än att bli skjuten på Friskväderstorget.
Observera att min poäng inte är att trivialisera skottlossningarna. Poängen är att riskerna överdrivs kraftigt och används som "bevis" för att utmåla Biskopsgården som en plats full av kriminella och våldsamma människor. Sanningen är att Biskopsgården är en stadsdel av barnfamiljer och helt vanliga människor som gör sitt bästa för att leva sina liv.
Ett annat nutida exempel på hur förorten, och specifikt Biskopsgården, pekas ut som ett problemområde är att man efter bilbränderna för några år sedan sökte och fick tillstånd att sätta upp övervakningskameror vid parkeringarna i området. Det brann bilar på andra ställen i Göteborg, men bara i Biskopsgården satte man upp kameror.
Eftersom jag uppenbarligen är väldigt naiv trodde jag att det rörde sig om fasta kameror vars bilder ingen tittar på om inget hänt. När jag läste den här artikeln i Göteborgs Fria Tidning fick jag lära mig att det tvärtom rör sig om rörliga kameror och att det sitter folk och tittar på inspelningen i realtid med möjlighet att zooma om de tycker något ser skumt ut. Jag kan alltså inte gå ut med soporna, mellan 18 och 06 när kamerorna är i gång, utan att bli observerad av människor som sitter långt bort i Dalarna och har som jobb att titta på mig och mina grannar när vi rör oss i vårt bostadsområde. Jag håller med Ulma i artikeln, man känner sig inte tryggare, man känner sig övervakad.
Har kamerorna gjort någon nytta då? Det är svårt att säga säkert eftersom det inte gjorts någon ordentlig utvärdering. Man har gjort en enkätundersökning som 74% svarade på och 8 av 10 var positivt inställda. Denna enkät fick dock bara de som har bilplats i området svara på. Vi andra tillfrågades inte. Ungdomarna i området tillfrågades inte.
Skottlossningarna då? Har övervakningen haft någon effekt när det gäller dem? Vid en första anblick verkar det inte så. Minst en av skottlossningarna (den utanför mitt fönster) skedde rakt under näsan på dem utan att de vare sig verkade avskräckande eller hjälpte polisen att gripa de skyldiga. Det är ju trots allt ganska lätt att maskera ansikten och mopeders registreringsskyltar.
Så funderar jag ett varv till... En av de saker som varit så obehagligt med skottlossningarna i Biskopsgården är att de har skett på dagtid. Det verkar så fräckt, som att de är helt obekymrade för att åka fast. I ljuset av informationen att övervakningskamerorna endast är igång mellan 18 och 06 är det svårt att inte undra om det finns ett samband.
Innebär det att det här inlägget slutar i en helomvändning till att övervakning bör ske även på dagtid? Absolut inte. Det är, som sagt, ganska lätt att maskera sig. I bästa fall flyttar man problemet någon annanstans.
Problem med kriminalitet som kryper ned i åldrarna (skyttarna i Biskopsgården är under 18 år, alltså inte fullt straffmyndiga...) är inte övervakningskameror och fler poliser. Det som behövs är satsningar på skolan, på fritiden, på möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Vi behöver se barn och ungdomar i Biskopsgården, öga mot öga, inte genom en kameralins. Vi behöver ge dem självförtroende och ett sammanhang, inte misstänkliggöra dem och tillskriva dem egenskaper utifrån vilken stadsdel de vuxit upp i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar