Pengarna och lyckan

Twitter, ett brus av tankar, åsikter och känslor. Och då och då dyker det upp något som slår an något som legat och skavt och får det att flyta upp till ytan, som det här (obs! twitterflöde läses nedifrån och upp):

Ja, hur vore det om vi slutade klamra oss fast vid floskler som "pengar är inte allt" och "pengar kan inte köpa lycka" och insåg att vi faktiskt lever i ett samhälle där pengar är allt, där "cash is king" och där möjligheter och frihet är helt beroende av hur tjock din plånbok är? Hur vore det om vi slutade låtsas att alla har samma möjligheter? Hur vore det om vi erkände att brist på pengar faktiskt gör en olycklig, hur mycket man än försöker "tänka positivt" och "uppskatta det man har"? Hur vore det om vi öppnade för möjligheten att lycka inte är jämnt fördelat mellan klasserna i samhället, att den som är rik faktiskt lider mindre, mår bättre, än den som är fattig?

Hur vore det om vi enades om att ständig oro för hur räkningarna ska bli betalda faktiskt gör något med människor, att det t o m kan gör en sjuk? Hur vore det om vi erkände att den som ständigt måste tacka nej till att ta en fika, gå på bio eller ta en öl utestängs från gemenskap? Hur vore det om vi öppet konstaterade att den som går i trasiga skor tas på mindre allvar än den som klär sig i Armani?

Hur skulle vår klassmedvetenhet förändras om vi vågade se sanningen i vitögat och konstatera att pengar styr nästan allt i vår tillvaro, inklusive hur lyckliga vi är? 

(ursprungligen publicerat 2013-04-01 på gamla bloggen)