"Barn är ändå meningen med livet!"
Jag sitter på ett administratörsmöte på jobbet och det är en av mina kollegor som yttrar denna "visdom". Alla håller med. Utom jag, men jag säger inget.
Som kvinna möts man ständigt av denna barnnorm. Kvinnor förväntas vilja ha barn. Att inte vilja ha barn ses som suspekt. Kanske är hon emotionellt handikappad på något sätt?